Välkommen 2018! Äntligen på väg mot ljusare tider, jag toklängtar efter trädgården, blommorna, doften av jord och all utetid. Vintermörkret blir svårare och svårare att hantera tycker jag och saknaden efter att kunna få pysa ut och få påfyllnad i trädgården blir större för varje vinter. Det har utan tvekan en fysisk och mental påverkan att inte ha möjlighet att känna på blommor, gräva i jorden, räfsa sig varm eller vattna en nyplanterad buske, se sommarsolen sänka sig över dahlior eller uppleva hur det grönskar från en dag till en annan i mitten av maj. Fram till dess får en lov att hitta andra sätt att få kontakt med det gröna och det växande. I växthuset har de tidigaste vårlökarna redan tittat upp ur krukorna. Krokus, botaniska tulpaner och hyacinter har skjutit upp gröna bladspetsar så dem tittar jag hoppfullt till emellanåt. Skyddade med nät mot möss har alla krukor faktiskt klarat sig från att bli attackerade (se inlägg om det HÄR). Inne doftar det ljuvligt av hyacinter och de första vårliga tulpanerna införskaffades precis. En stor bunt med den vackra dubbla cremegula tulpanen Verona gick inte att motstå häromdagen.
Tillsammans med vita ranunkler och ett par amaryllis på rea (som jag klippte av direkt från lökarna för att kunna använda i buketten) blev det en skön vinter-vårlig vit kombination.
Några extra kvistar med grönt (salar) för att fylla ut. Alltså, tulpaner i knopp är fantastiska.
Men också utslagna. Det här är samma bukett som jag efter några dagar bytte vas på och kortade stjälkarna. Verona är nog den finaste snitttulpanen jag vet som utslagen, får nästan pionliknande blommor. Doftar gott gör den också och håller länge.
Förutom tulpanbuketter och smått spirandelökar i växthuset motas vintermörkret (och snömassorna…) med att beställa dahlior och fröer, drömma och planera för det som komma skall. Skönt trots allt att ha gott om tid att ägna sig åt det 🙂
