När första frosten tar en på sängen, som den alltid gör, står trädgården i full blom och hade kunnat göra i det i flera veckor till. Har alltid haft som mål att göra mitt yttersta för att förlänga säsongen så långt det är möjligt genom att ha allt från tidigblommande växter till sådana som håller ut och blommar tills de stupar på grund av en ofta onödigt tidig påhälsning av herr Frost.
Självklart är inte överraskningen total när den skimrande och vackra frosten lägger sina kristaller över känsliga blommande dahlior och andra växter som fått stå kvar ute och vara vackra ända in i den sista. Nej, väderprognosen kollas av ofta. Ändå är känslan överraskande på något konstigt sätt eftersom att förhoppningarna alltid är stora att just denna höst ska vara frostfri extra länge. Hur tråkigt det är varje gång när frosten sätter stopp för säsongen är det också ett av trädgårdsårets vackra höjdpunkter. Det är få scenerier som är så vackra som när den första frosten dansar runt, då trädgården fortfarande har kvar sin spänst och då det fortfarande blommar i överflöd. Oftast hinner jag inte klä på mig utan far ut som en raket i morgonrocken och kameran i högsta hugg för att hinna föreviga florsockret innan dagsvärmen tar över.