Med långsamma steg är det lättare att se detaljer och förändringar. Se det som plötsligt förvandlats till ett naturligt stilleben från en dag till en annan. Frusna löv och blad har en förmåga att bli höstliga juveler och man skrida fram i sakta mak för att hitta de vackraste konstellationerna av ihopvirvlade lövsamlingar eller perenner som däckat av nattkylan och fått frosthinna på sig.

Jag tror att jag inte är ensam om att tycka att november är en svår månad. Svår för att den är mörk och för att den är ett slags mellanrum mellan färgrik höst och en vinter som inte riktigt kommit igång än som allra oftast, därför har jag börjat se på november som en medvetet vald långsam månad. På ett positivt sätt. Att bestämma sig för att den ska vara långsam så långt det är möjligt och på så sätt omfamna det grå och mörka som november ofta innehåller och se det som en uppmaning till att ta det lugnt, att varva ner, att koncentrera sig på sin andning och att se de små vackra detaljerna som trots allt finns där.

Mer eller mindre ofta, är det där inte helt enkelt. Livet med dess nyanser kanske inte möjliggör det utrymme som skulle behövas för en period med långsamhet, hur väl den än behövs. Det jag brukar försöka göra då är att planera in tid för det istället. Jag måste helt enkelt. Ett sätt är en planlagd daglig tur i trädgården, även vintertid om det inte ligger för mycket snö. Det behöver inte ta mer än 10 -15 min, men betyder så mycket. Har det hunnit bli mörkt innan den tiden är möjlig tänder jag några ljuslyktor. Jag älskar att gå runt i trädgården även i mörker. Helt mörkt blir det ju inte riktigt. Det finns många sätt att få till långsamhetsstunder förstås och behöver inte innebära en promenad i trädgården eller i naturen.

Ett tips är att skaffa en ’Långsamhetsdagbok’ med målsättning att varje dag, eller så ofta som möjligt, skriva ner något vackert som du uppmärksammat, en förändring som skett, något trevligt du gjort eller upplevt och liknande i en stund av långsamhet och närvaro i nuet. Om jag vore skisskunnig hade jag gjort en enkel daglig skiss i dagboken istället. En sådan dagbok får många betydelser. Den hjälper till att en långsamhetsstund blir av så ofta som möjligt men den ger också en återupplevelse och bekräftelse av stunden eller upplevelsen när den tecknas ner i dagboken. Dessutom blir känslan av tacksamhet tydlig. Sist skrivet i min:

 Njuter av vackra trädsiluetter mot rosa eftermiddagshimmel. 

Novemberlugn till er.
/Charlotte