Kantstött, sprucken eller krackelerad glasyr. Förnimmelser av liv. Tid som förflutit. Mat som lagats och ätits. Praktiska göromål som utförts. Tillfällen som firats. Disk innan maskinernas tid. Porslin med tidens spår draperade som smycken är likt diamanter. Går inte att få tag på i massproducerat format. Var och en är ett unikum med en egen dold historia. Bara vetskapen om att ett väl använt bruksföremål i porslin på något mirakulöst sätt klarat sig genom åren och till slut hamnat på en avlägsen dammig loppishylla är inte bara fascinerande, det är lugnande och ger en förankring i tiden. Nött porslin som är helt ljuvliga att ha vårens lökar i. Eller vad som helst. Återbruk på finaste sätt. Fyndat porslin som inte har krackelerad glasyr och är helt i övrigt använder jag däremot till vardags i köket. Varje dags middag, som läggs upp på vackra fat eller i skålar, från ljuvliga servisserier av olika slag med färger och mönster, ger den där lilla extra inramningen. Ett sätt att få stjärnglans kring varje måltid, enkel som extravagant.
Det är för väl att ingen i familjen är allergisk mot dofter när den intensiva och alldeles uppfriskande doften av hyacinter och narcisser sveper runt huset sisådär i februari när längtan efter våren är som störst.
