När snön nu vräker ner är det som för att tydligt tala om att det minsann ännu inte är dags att börja fjäska för våren. Vad göra? Härdad som en blivit genom åren må jag säga att det faktiskt går ganska bra att ta emot ett högst ovälkommet snöfall så här i slutet av februari. Det är inte så mycket att göra åt. Och det är trots allt bara februari. Hellre nu än i slutet av april. Många har gångerna varit när det behagat snöa långt efter det att vintern tackat för sig och våren redan tagit över. Så, hellre nu än sen. Om det nu finns någon väderrättvisa vill säga. Hopp om mildare dagar är det lätt att få i varje fall med kvistar som slagit ut sina första små blad och i bästa fall till och med blommar. Det spelar ingen roll vilken sort. Små delkata i glasburkar eller stora fång av i hinkar. Lyx och krafttillskott på olika sätt. Ett slags trädens sändebud med mod och förtröstan om att det kommer bättre tider. Tider då var dag inleds med en runda i nyvaken trädgård för att inspektera varje ny grön centimeter som tagit sig upp jorden och för att se de första rafflande snödropparna. Då hela efterlängtade säsongen ligger framför en. Ännu har träden inte vaknat, eller gräsmattan fräschat till sig. Vi är fortfarande i uppstickarfasen. Den räcker långt att längta efter när snön jagat in en till raggsockor och ständig sjal över axlarna.
Små delkata i glasburkar eller stora fång av i hinkar. Lyx och krafttillskott på olika sätt. Ett slags trädens sändebud med mod och förtröstan om att det kommer bättre tider.
