Har skrivit om det flera gånger. Jag vet. Men jag gör det igen. Chelsea Flower Show är ett tillställning utan dess like, ungefär som ett Disneyland för vuxna med trädgårdstema. Det går inte låta bli att bli fascinerad. Självklart är det tillspetsat, men inte desto mindre en upplevelse. Ett tillfälle att se ansedda trädgårdsdesigners showgardens och kanske även dem själva. Mest inspirerande, och det jag framförallt går igång på, är växterna, färgkombinationer och planteringarna. Ibland också designidéer, men oftast är de för orealistiska för oss ’vanliga’ människor. Deras välgjordhet och det genomtänkta inspirerar framförallt.
Ett stort vardagsrum
The Telegraph Garden belönades med guld 2014 och var en stilren och formstark skapelse med mjukt kuddklippta klot placerade som hörnpunkter i kanterna på gräsmattan som upplevdes som en enda stor ryamatta, i en trädgård som upplevdes som ett enda stort vardagsrum. Färgerna höll sig övervägande del till gult och limegrönt tillsammans med himmelsblått och terrakottakrukor som varma detaljer. Det strama tillsammans med det fria gjorde trädgården vilsam, lugn och stilren men ändå lössläppt och personlig. Utseendet på vattenfallsväggen, med grön marmor, gillade jag mindre.
Inspirerande planteringar
En som gör mustiga och inspirerande planteringar är Chris Beardshaw. Jag får alltid en stor inspirationskick av att se hans trädgårdar. Minimalism och sparsmakat inget för Chris utan hans signum är färgrika, generösa planteringar i modern cottagestil.
Påfyllnad av sina inre färgpatroner
Färg gör något med en. Speciellt när de är väl kombinerade. Vilken energikick man får av den här typen av färgboostade rabatter. Det är som att ens inre färgpatroner får påfyllning. Även dem har Chris Beardshaw designat.
Ett ställe där det alltid går att hitta välgjorda cottageplanteringar i vacker miljö är hos hos Alitex, som säljer viktorianska växthus.
Fri tolkning
Som en blandning mellan trolsk skog med djupa tjärnar och skir äng var min association till trädgården ’Vital earth – The Night Sky Garden’ där vattenskålarna var tänkta att symbolisera svarta hål. Häpp och nåväl. Vilken tur att man får tolka fritt det man ser. Tanken bakom trädgården var att visa på hållbarhet både med tanke på material i stomme och att exempelvis börja använda torvfri jord. Det gillas förstås.
När CFS firade 100 år fick man allt lov att känna sig bra stolt över vår Ulf Nordfjell som för tredje gången fått uppdraget att designa en av de finaste trädgårdarna. En mycket stilren trädgård som andades återhållsamhet och kvalitet i material. Snygg och inspirerande, men inte min favorit det året.
Nöjd trädgårdstant
Även om de trädgårdar som designats för att vara tillspetsade eller uppseendeväckande alltid är underhållande, är det sällan dem man minns. Inte jag i alla fall. De trädgårdar som fastnar i minnet är dem man för sin inre syn ser människor leva i och de med vackra färg- och växtkombinationer. Ja, hur det än är med det… Där och och då strömmar inspirationen och fascinationen till etthundra procent av allt från hur det går till att bygga showgardens och var sjutton man får tag på en en del vill-ha-växter som setts i trädgårdarna, till hur otroligt stort trädgård är i den engelska kulturen. Med en obligatorisk Pimm’s innan hemgång, några påsar shopping och minneskortet fullt är en trädgårdstant ganska nöjd efter en hel dag i folkmyller, planteufori och upplevelsen av att bli starstruck av att få se Monty Don in action.
Åh, vilket trädgårdsgodis så här på kvällen! När jag ser dina bilder så undrar jag hur sjutton jag tänkte som hoppade över både 2014 och 2015, men är samtidigt så glad åt att jag återupptog besöken 2016 och att biljetterna för 2017 är införskaffade 🙂 Jag fullkomligt älskar perfektionismen som inte finns någon annanstans och fokuserar precis som du då mest på växterna. Och ibland undrar jag över hur domarna tänker, för det är aldrig min favorit som vinner (tvärtom är det oftast de jag gillar minst). Men snart kommer en ny chans – bara två månader kvar…:-)
Kram Elin
Håller helt med dig! Fullkomligt älskar CFS. För vad det är… I fjol blev det inget besök, men nu är det snart dags. Längtar.
Jomen! Det var verkligen en speciell upplevelse! Jag var oxå där 2013, Träffades inte vi där? 😛
Vissa trädgårdar var fantastiska och superinspirerande. Speciellt en Cottage Garden (som jag inte kommer ihåg vad den hette) Kanske är det den på dina bilder med lila lupiner?
Hur som, jag skulle gärna åka dit igen. Inte så mycket för själva showen utan allt runtomkring och gärna med underbara vänner som gilla lika!
Kram på dig i Vårpirret!
Tror vi var där olika dagar. Träffade Hélena kvällen innan ni skulle dit om jag inte minns fel. Vi åkte sen på en liten tour. Jamenvisst är det hela grejen. En trevlig resa helt enkelt 🙂
Kram tebaks,