Mitten av november och snön har uteblivit än så länge. Annat var det i fjol vid den här tiden. Hur mycket snön än behövs och uppskattas för dess skydd må jag säga att jag är glad så länge vi får ha snöfritt. För att få ha trädgården synbar och tillgänglig så att man faktiskt kan ta sig en runda och kanske klappa på ett idegransklot eller känna på torkade, florstunna hortensiablommor, något som definitivt inte går att göra när ett tjockt snötäcke klär in allt och suddar ut konturer.

Nyklippt idegransklot och nedklippta ’Matrona’ som gjort sitt i kopparbaljan. Jag klipper nästan inte ner något alls på hösten utan låter det mesta få stå kvar ända till våren. De år snön inte dyker upp tidigt brukar jag däremot snygga till i rabatterna och vira ihop en del växter som lagt sig ner och även klippa bort några enstaka, för att frigöra plats kring de växter som fortfarande står upp och pryder sina platser.

Efter en evighet med mörkt gråväder är det en fröjd att solen är tillbaka.
Det betyder så mycket just den här tiden.

’Matrona’ (vänstra bilden) är snygg riktigt länge på hösten men den vanliga kärleksörten (högra bilden) är ändå den som håller sig snyggast allra längst hos mig.

Med gräsmattan borta i gångstråken är det så mycket lättare att ta sig runt i trädgården när man slipper halka sig runt på blött och lerig underlag. För några dagar sen räfsade jag dessutom ihop alla löv i gångarna. Så himla skönt. Vi får så mycket löv att ta hand om att det nästan är ett måste att ta itu med en del redan på hösten. I alla rabatter får löven ligga kvar givetvis, där de gör nytta.

Julrosorna hänger med än så länge. Gissningsvis ett par veckor till innan krukan behöver tas in i växthuset.

Vinterstämning i november.
Frosten gör det ljusare.

Jag är trots allt redo för snö och vinter på riktigt, men just nu känns frostvitt alldeles tillräckligt.

/Charlotte