För två år sedan blev besöket äntligen av. Den som stått på besökalistan länge. En varm eftermiddag i slutet av maj och i slutet av dagen kom vi körandes efter karthänvisningar och gps. Med endast drygt en timme kvar av öppettiden blev besöket gjort i raskare takt än önskat. Men, en stor fördel med att vi kom i den sena timmen var att de flesta andra besökare redan begett sig därifrån och vi hade trädgården nästan helt för oss själva. Med uppmärksamheten i högsta beredskap och kameran i handen fick jag äntligen se en av världens mest kända trädgårdar. Under tiden jag går runt för att se alla delar (och fotoar frenetiskt) blir jag så nyfiken på att lära mig mer om Vita Sackville-West och hennes man Harold Nicholson. Att Harold var den som drog upp stommen och Vita den som fyllde med innehåll var ungefär det enda jag visste. Ja, förutom den vita trädgården, som tror jag är den de allra flesta tänker på när det talas om Sissinghurst. I min okunskap tänkte jag att trädgården i övrigt inte innehöll så mycket färg egentligen, jag hade inte läst på. Ganska snabbt blev jag varse att de olika delarna av Sissinghurst innehöll mycket mer än sparsmakat och romantiskt vitt.

I tornet, med överblick över hela trädgården, hade Vita sitt arbetsrum där både böcker och artiklar blev till.

The White garden

Vita trädgården – eller Vitas trädgård kanske…

Skulle gärna återvända sommartid för att se den vita trädgården i blom då.
Kring midsommar ska den tydligen vara som vackrast.

Det går att klicka på bilderna för förstora.

Ni ser att de haft påhälsning av buxbomsjukan.
Ur de låga häckarna har det sjuka klippts bort.

Trädgården är traditionellt inramat av vackra murar och stora delar är vilda ängar, som förstås inte alls är vilda utan anlagda och noga skötta.

Det går att klicka på bilderna för förstora.

The Cottage garden

Det mest överraskande i färgväg var den orange-gul-röda smällkaramellen som the Cottage garden visade sig att vara. Jag blev helt tagen. Hur kan man inte tycka om gult tänkte jag. Alla dem borde åka hit.

Jag måste säga att just det här trädgårdsrummet gjorde allra störst intryck på mig. Helt och hållet på grund av den varma färgexplosionen och att rummet är ganska litet och intimt.

Det går att klicka på bilderna för förstora.

Vita och Harold köpte Sissinghurst i början av 1930-talet. De påbörjade omedelbart uppbyggandet av trädgården. I slutet av 30-talet öppnades trädgården upp för allmänheten. Det kostade 1 shilling och Vita kallade sina besökare för ’shillingees’. Inträdet fick besökarna lämna i en tobaksburk på bordet under entrévalvet. Numera ägs Sissinghurst av National Trust.

The Herb garden

The Rose garden

Så många rosor var inte blom givetvis, även om det var en del som kommit igång, men det var otroligt vackert ändå med alla tidigblommande perenner, iris och klematis.

De flesta bilderna nedan är från the Rose garden (det går att klicka på dem för förstora.)

Murar och klippta häckar

Vilket vinnande koncept. Ingen tvekan på det. Och inte konstigt att trädgårdar med den typen av stomme fortfarande har en sådan starkt dragningskraft på oss alla trädgårdstokar. Det finns inte någon vackrare kombination av element en trädgård kan byggas upp av och som dessutom är hållbar över tid. Tillsammans med de mer lössläppta planteringarna, som bär Vitas signum, skapade Harold och Vita en spännande helhet som är aktuell än idag.

Det går att övernatta på Sissinghurst ifall man vill det. Mer information HÄR
Information om att besöka Sissinghurst HÄR

The Lime walk