Försommaren, högsommaren, sensommaren och hösten har alla sina fina blommiga överflöd som är synd att inte ta tillvara. Först och främst är det en lyx att ha ett överflöd att kunna ta ifrån. Men, det är inte så svårt egentligen om man inte är så snabb på att klippa bort överblommat som fortfarande är vackert, kan tänka sig att ha frösådda plantor som dyker upp här och var eller kanske har så pass stor plats att en helt egen snittblomsavdelning får plats. Jag använder mig allra mest av de två första jag räknade upp. Blommande växter som kanske dessutom hamnat något fel färgmässigt kan få vara kvar där de är i stället för att flytta på dem för att användas i buketter. Har några liljor bland annat som hamnat tokigt färgmässigt när de är utslagna, innan dess passar de alldeles ypperligt däremot med sina knoppar som matchar perfekt i rabatten de står i. Idag klippte jag bort alla blomstänglar från bergeniorna som gjort sitt i rabatten men fick istället nytt liv skulle man kunna säga genom att vara basen i en bukett. Halvt eller helt utblommad bergenia är bland det vackraste bukettmaterial som finns. Mild i färgen och med en eternellartad känsla i de söta blommorna.
Den här namnlösa rutan som jag ursprungligen fick av min svärmor (som fått den av en väninna) frösår sig glatt i trädgården och vajar vackert vitt med sina tussiga blommor på höga stänglar under försommaren. En hel del norpar jag till buketter. Så fina.
Jag räds inte frösådder av allium. Känner mig istället rik. De vissnande bladen river jag bort. Har aldrig upplevt att det påverkar nästa års blomning. Härligt bukettmaterial, även fröställningarna under sensommaren.
Käraste bergenia. De chockrosa blommorna har vid det här laget mjuknat i färgen.
Rutans blommor håller sig kortast tid så de tar jag bort när de gjort sitt. Resten står länge. Sånt gillas.
Vilka vackra bilder du tar! Jag bara dras till alla dina vackra motiv.
/Sandra http://kojatillslott.se