Vårlökarnas inomhustid är här som ett substitut till våren som ännu dröjer flera veckor, till och med månader. Det är inte nådigt hur lång väntan kan vara. Har alltid velat ha en en liten matta av vintergäck någonstans i trädgården. Jag vet inte i hur många år det inte blivit av att skaffa de små lortliknande knölarna för att få till den där efterlängtade masseftekten av tidiga solstrålar.
Hittills har det varit sparsmakat med upplevelsen i form av en handfull fördrivna i krukor som sedan planterats ut i rabatten.
Ja, inte mer än några sådana här klickar har det blivit genom åren, tills jag i höstas tog tag i saken och fick ner i hundra härligheter.
Dem ser inte mycket ut för världen, precis som många andra vårblommande små knölar. Förväntningarna är däremot stora och jag hoppas de trivs i jorden och tar emot gyllengult när jorden tinar fram så jag kan få utbrista: Äntligen!
